bekant

får fullt av nåt vitt och kladdigt under naglarna, och utan att veta vad vi gör kör vi fingrarna i munnen och börjar suga, det är märg, det är näringsrikt, fullt av proteiner och järn, man kan konservera det och sälja det till barnföräldrar över hela jordklotet, så att de kan smyga ut på nätterna och ta sig en sked eller två, för på kort tid har de själva blivit beroende av det vita, och barnmunnarna öppnas och

 

och kräver märg, men föräldrarna spär ut det med mjöl och bakpulver för att få ha lite för sig själva till natten, för de drömmer så bra på den här purén, de drömmer att de kryper i tunnlar och gångar i ett system, fast de vet de inte för de glömmer alla drömmarna i samma stund de får dem, och de vet inte varifrån de fått dem, men de vaknar så utsövda och mätta, för i mörkret bakom skallben av glömska

 

har de suttit och kalasat på asrester från Juratiden som blandade med märgen i purén smakar hamburgerkedja och vinstmarginal, så de flyger upp ur sängen på morgonen och granskar sina nagelband, och äntligen har de kläckt en affärsidé som borde kunna leda hela vägen tillbaka till det minsta kvalsterägget i magen på ett urdjur i ett annat ägg, innan det som efter alla dessa år har blivit känt 

Ur Grand Zero av Niklas Qvarnström